Har hittat en anonym insändare om samma ämne som mitt förra inlägg,
och bilden överensstämmer med den man får av andra källor.
Det är något lurt med konungariket Sverige! (ja inte bara Sverige förstås)

Insändare från en läsare med djupa kunskaper i nationalekonomi

....En annan vanlig missuppfattning är att bankernas förtjänst är baserad på skillnaden i ränta mellan insatta och utlånade pengar. Detta är i grunden fel. En svensk bank har ett soliditetskrav på 8%. Detta innebär att banken för varje miljard i eget kapital (aktiekapital + insättarnas kapital + fordringar på andra banker) kan låna ut 12,5 miljarder. Skillnaden mellan 12,5 miljarder och I miljard skapar bankerna ur tomma intet och lånar sedan ut dessa pengar mot ränta. Sätter en person in 10 000 kr på banken, får han kanske 400 kr i årsränta (4%-ig räntesats). Banken kan nu låna ut ytterligare 125 000 kr och tar på ett år in kanske 10 000 kr i ränta (8%-ig räntesats). En privatperson som har 10 000 kr kan naturligtvis inte låna ut 125 000 kr och begära ränta på de utlånade pengarna. Detta kan endast en bank göra, eftersom bankerna har monopol på krediten. Vad betalar bankerna för detta privilegium? Svar: Ingenting!

Alla pengar som finns i samhället (möjligen med undantag av de fåtal procent som utgörs av sedlar och mynt) har således uppkommit genom att någon ursprungligen har lånat dessa (dvs. skuldsatt sig). Staten har därmed överlåtit kontrollen över betalningsmedlen till de privatägda bankerna. Betalades alla lån tillbaka, skulle vi inte längre ha några betalningsmedel. För att detta system inte skall kollapsa fordras att skulderna hela tiden ökar. Både stater och enskilda personer har blivit alltmer skuldsatta. De pengar som skapats räcker endast till för att betala den ursprungliga skulden.

Utöver denna tillkommer räntan. Förvisso ökar pengamängden varje år genom den reala tillväxten, men denna är vanligtvis mycket lägre än räntan. Denna reala tillväxt är ett resultat av medborgarnas arbete, och frukterna av detta (och framtida års frukter) överlåter staten till bankerna genom att dessa kan låna ut mer pengar. När staten behöver låna pengar tillhandahålles dessa av bankerna, vilka som tidigare nämnts skapar pengarna ur tomma intet.

Därefter betalas dessa pengar tillbaka genom beskattning av medborgarna. Detta är naturligtvis en form av slaveri som är så finurligt utformat att få personer genomskådar det........

.......................................

Utdrag från en annan artikel:

Vi luras att lita på centralbanker, när de i själva verket är elitens slipade vapen mot folken

Centralbanksvindeln är egentligen en dold skatt, en skatt som gynnar privatbanker mer än regeringen. Regeringen säljer obligationer för att finansiera sådant som den inte har politisk visdom eller vilja nog att finansiera med skatteuttag. Men omkring 10 procent av obligationerna köps för pengar, som centralbankerna skapar ur ingenting. Regeringen gör sedan av med dessa nya pengar. När dessa väl satts in på bank, använder privatbankerna dessa nya insatta medel för att därav skapa tio gånger så mycket pengar i nya lån med 10 procents täckningsgrad.
Därmed tillföres ekonomin de ytterligare pengar den behöver för att köpa de övriga 90 procenten av de nya obligationerna utan att dränera kapitalmarknaderna och driva upp räntorna. Genom att låna pengarna (det vill säga sälja nya obligationer) sprider regeringen ut inflationseffekterna över obligationernas löptid. Därför blir det ingen eller endast ringa omedelbar inflation.

När mer pengar är i omlopp, blir våra pengar mindre värda. Politikerna får så mycket pengar de vill ha, och folket betalar för det med inflation - vilket urholkar köpkraften i deras besparingar, fasta inkomster och löner.
Planens förvända skönhet framgår av att icke en människa på tusen genomskådar den, eftersom den är avsiktligt dold bakom det ekonomiska fikonspråkets välljudande men tomma fraser. Inflationens fulla effekter får vi känning av först långt senare - och då är det för sent att hejda dem.

www.themoneymasters.com