Ur en längre radiointervju med Michael Hudson, som har mycket intressant att säga om det ekonomiska läget:

"..the World Bank and IMF are just extensions of the US treasury, there is no positive role they can possibly play. The IMF now has only one client left in the entire world, I think that was Turkey, which even may have repaid it's debt by now. Nobody want's to go near it, it's a poisonous organisation, run by a dysfunctional creditor oriented pro-american financial philosophy that everybody in the Third World, Asia, Europe is avoiding like a plague.

Both of these organisations have played a very destructive role in third world countries, haven't they?

And in Russia and the post-Soviet countries. The World Bank puts Latvia and the Baltic states at the top of it's business-friendly countries, these are countries who's economies are falling apart now. They have such an anti-labor policy that there has been an emigration of skilled labor, I think one third of Latvian men between the age of 25 and 35 have told pollsters that they are trying to emigrate within the next ten years. These are the most destructive economies possible and if you want to see the ideal of the Word Bank and the ideal of the IMF you look at the Russian, Latvian and Estonian economies which have shrunk as if there were a war on. And there is of course a war on, it's a class war and a war of the American finance agains the rest of the world....
...

Do you think they want a Depression?

No, they’d love to have a thriving economy in which they could continue to make money and siphon off a free lunch for themselves. This is their dream, the guiding fiction of the "miracle of compound interest." The problem is that the financial sector doesn’t want to do anything that doesn’t serve its own short-term interest."

Hela intervjun: www.kpfa.org/archives/index.php?arch=28908

som text: michael-hudson.com/interviews/0810158NewOligarchy2.html

Vill också rekommendera ett inlägg från förra hösten på Ekonomisk Demokrati.
Inlägget utgår från ett uttalande som en finländsk politiker gjort angående bankkrisen i början av 90-talet (man hade tydligen en sån där också). Politikern verkar vara tacksam för att utländska lånegivare "räddat" situationen åt Finland.

Lars Osterman är en av de som får tjänstgöra som avprogrammerare åt alla oss som genom åren blivit hjärntvättade att tro på alla hel- och halvlögner som serveras i den ekonomistiska sektens mainstreammedia.

En annan avprogrammerare är Palanthiren:

"De flesta vanliga individer lever i villfarelsen, att banker och penningvårdare verkar för samhällets bästa. Vilket knappast ens på något sätt kan sägas vara den rådande verkligheten."
...
"Utan att medborgarna får ett uns upplysning om vad det innebär att skapa pengar och se till att deras värde varar skall medborgarna medverka till beslut om riksbankens oberoende av riksdagen, och beslut om att ingå i en europeisk monetär union."

Undrar vad det är som pågår med Island, den regering som olyckligtvis har makten i vårt land verkar inte tveka att gå IMF's ärenden.
e24.se Växande isländsk bitterhet mot Sverige

Ellie Cijvat och Tord Björk från Jordens Vänner skrev ett inlägg i Arbetaren den 15 oktober som jag uppskattar och håller med om.
Det handlar dels om sossarnas svek i Lissanbonfördragsgodkännandet och miljöpartiets svek angående sin ändrade syn på utträdeskrav ur EU och att man ställer sig i den kalla skuggan av ett stendött parti istället för att driva den linje partiet bildades kring. Nämligen att arbeta för ett mänskligt samhälle i harmoni med och respekt för naturen, vår livsbas.

För att det ska kunna uppnås krävs en reform av bank- och penningpolitiken, detta är den pusselbit som har fattats. Ingen liten sak att åstadkomma men om någonsin borde det vara läge att driva detta nu när det destruktiva systemet är nere för räkning, se HÄR, HÄR och HÄR.

Ur artikeln i Arbetaren:

"I en tid där miljörörelsen och facket samarbetar allt mer kring kampanjer för gemensam välfärd och organiseringen av Europeiskt socialt forum väljer miljöpartiet att rikta sig mot detta samarbete i allians med socialdemokraterna. Det kommer till uttryck i den politik som nu socialdemokraterna har valt mot LO i frågan om kollektivavtalen och EU. Kollektivavtalen hotas av EU-domstolen och Lissabonfördraget, vilket LO vänder sig emot utan att få stöd av socialdemokraterna.
...
Den svenska demokratins grundval i folkrörelser inskränks till förmån för partieliters uppgörelser bakom lyckta dörrar i EU-förhandlingar. Den parlamentariska politiken frikopplas från reella möjligheter till demokratiskt deltagande och ersätts av jakt på mittenväljare och anpassning till trender i massmedia.

Att denna elitism marknadsförs med hjälp av fagra löften om att den behövs för att EU ska lösa miljöfrågorna är en krigsförklaring mot miljörörelsen. Partierna vet lika väl som miljörörelsen att EU:s utvecklingsmodell bygger på marknadsliberala lösningar vars samlade resultat leder till mer privatisering, miljöförstöring och ökande klyftor inom EU och globalt.
...
Det är dags att folkrörelser tillsammans ifrågasätter den nyliberala spekulations-ekonomi som EU i så hög grad har främjat och som nu lider bankrutt. Vi uppmanar alla folkrörelser till gemensam kamp för gemensam välfärd, rättvis klimatpolitik, fackliga rättigheter och solidaritet mot den rådande politiken i Sverige, EU och världen."

Miljöförbundet Jordens Vänner - för att miljö och solidaritet hänger ihop

Nu är det dags att alla krafter som vill ha till stånd en förändring, inte bara en ny regering utan ny politik, går samman och med förenade krafter kräver ett stopp för nedmonteringen av Sverige. Vi borde också samarbeta med organisationer i andra länder, t.ex nej- till-Lissabonfördraget på Irland, RESPECT THE IRISH VOTE!
Låt oss ta initiativet och utarbeta ett nytt europeiskt samarbete, ett Europa för dess folk.
Som László Gönczi skrev: "..unionen är ett demokratiskt missfoster, kan inte bli grön, hur än fjällen, de kluvna tungorna och den piskande stjärten ser ut."

Men det finns ingen anledning att begränsa samarbetet till Europa, jag tycker mig se minst lika mycket motstånd mot den rådande ordningen i USA. Ett exempel bland många, i helgen som gick hölls en Green Festival i Washington med tal av bl.a Amy Goodman, Frances Moore Lappé, David Korten, och Dennis Kucinich.
För att inte tala om Sydamerika! Det är där den mest spännande utvecklingen sker just nu.

junilistan.se

7 minuters härligt ös!

Jag har översatt ett längre stycke ur en artikel från prosperityuk.com, för att den på ett så bra sätt ringar in det problem som är det absolut viktigaste och mest grundläggande att bli medveten om och göra någonting åt innan det blir möjligt att skapa en mänsklig värld.

Hela originalartikeln på engelska finns här:
WINNING THE WAR ON GLOBAL OPPRESSION av Kieron McFadden
Med reservation för översättningen.

Att vinna kriget mot det globala förtrycket

Om man tittar på hur det ser ut i världen med ökad fattigdom och ökad makt till storföretagen över ländernas folk, så finns det några gemensamma nämnare som dyker upp ur detta hav av mänsklig misär.

Den tydligaste av dessa är den ökande skuldsättningen, som privatpersoner och som nationer, ju rikare nationer desto högre skuld. Skuldsättning har blivit det träsk som denna planets folk i ökande utsträckning finner sig sitta fast i. Trots väldiga ansträngningar, uppoffringar och svårigheter, sitter man fast allt djupare. I stort sett alla länder har gigantisk statsskuld, den sammanlagda skulden är flera gånger större än den sammanlagda mängden pengar i världen!
Skulderna kan aldrig betalas tillbaka.

Skuldsättningen ger företagen makten över nationerna

I en världsekonomi som så i grunden domineras av skuldsättning på alla nivåer, blir världens kreditgivare - och de organisationer de favoriserar med tillgänglighet till kredit - den dominerande makten. Därför kan vi se, med en känsla av hjälplöshet gentemot krafter som vi inte förstår eller kan kontrollera, hur företags- och bankintressen tar över alltmer av nationernas ekonomier. Vi ser, i varje land - inte bara i tredje världen - att ländernas regeringar alltmer blir underdåniga gentemot företags och bankers makt vilka är så sammanflätade och koordinerade att de fungerar som en allians.

Världen över håller bankerna sin piska över hopplöst skuldsatta länder, industrier och mediaföretag.

Skuldsättningen förstör demokratin
Där en dold oåtkomlig makt kan få regeringen att dansa efter sin pipa kan det inte finnas någon verklig demokrati, bara ett falskspel som döljer sanningen om pengamakten för folket.
Så länge som världens banker och den lilla elit som äger dem kan kontrollera ländernas öde genom att öppna och stänga kranarna för pengaflödet, kan det inte finnas varken frihet eller nationellt självbestämmande.
Detta är den situation vi befinner oss i. Den är svår att se genom den rökridå av noggrant uträknat kaos, komplexitet och desinformation som döljer den. Svår att se eller inte, så är det så att en oåtkomlig finansiell elit har gripit makten. Det är en nära nog totalitär makt som utövas, tack vare den makt som skapandet och utlånadet av världens penningtillförsel ger.

Att denna makt inte är välvillig till och arbetar i majoritetens intresse bevisas av den misär, oordning och förfall vi ser överallt, också mitt i de mäktigaste länderna.

Skulderna skapas ur tomma intet
Ur detta uppstår en mycket intressant fråga: om hela planeten är skuldsatt upp över öronen till en liten klick utlånare och om denna skuld är större än den totala mängden pengar i hela världen, var i hela friden fick våra långivare pengarna ifrån att låna ut till oss? Och hur kan dom ha lånat ut mer pengar än som finns?

Svaret är sensationellt. Icke desto mindre sant, som vem som helst kan verifiera. Det ställer något motbjudande i rampljuset; det största globala bedrägeri som nånsin begåtts mot mänskligheten, ett bedrägeri som har dödat, utarmat och ruinerat fler än något annat företag som tänkts ut av en kriminell hjärna.

Varifrån får dessa finansiärer alla pengar de lånar ut? De får dom inte nånstans ifrån. I allt väsentligt, så lånar de ut pengar som inte finns!

Det går till så här: när någon låntagare, en enskild person, företag eller regering lånar, t.ex en miljon, från en bank, skrivs lånesumman helt enkelt in på lånetagarens konto som en kredit. Vad som sker är en notering i bokföringen, en ändring av siffror i en kolumn. Inget tas från något annat konto. Inga pengar som redan finns flyttas utan nya pengar skapas ur tomma intet så fort lånet tas.

Banker lånar ut pengar de inte har när dom skriver in dom på ett konto från ingenstans. Vem som än lånar de nyligen framtrollade pengarna måste betala tillbaka dom, plus ränta (låt oss säga 10%).
Samtidigt som den här miljonen skapas och lånas ut skapas en skuld på 1,1 miljon ur tomma intet.

Regeringar skapar, tvärtemot vad de flesta tror, nästan inga pengar själv. Det är fullt möjligt, verkligen nödvändigt, för dem att skapa pengar för att tillföra ekonomin och använda dom så att pengarna kommer i omlopp. Men regeringarna gör det inte.

Istället, har regeringar världen över överlämnat en fullmakt till det internationella banksystemet att åt dem skapa och tillföra pengarna till ekonomin genom att låna ut dom mot ränta. I England t.ex skapas och tillförs ungefär 3% av nationens pengaförsörjning skuldfritt av regeringen. Resterande 97% skapas genom banklån.

Eftersom det måste tas lån för att det ska finnas pengar, måste någon bära skuldbördan. Med andra ord, vi som medborgare måste bära en ständigt ökande skuld för att ekonomin ska tillföras de hjälpmedel för handel vi kallar pengar.

Skuldsättning betyder finansiellt slaveri och kontroll

Det är inte svårt att inse att detta är ett ohållbart system för penningförsörjning. Det gör det möjligt för världens bankkarteller, med sina monopol på pengaskapande, att kontrollera världens penningförsörjning, och ansamla enorma rikedomar och makt genom en verksamhet som inte är något annat än legaliserad falskmyntning.

Utan att själva producera något av värde, blir det möjligt för dessa bankirer att ständigt upprätthålla ett herre-slav-maktförhållande över företag, lantbrukare och arbetare som producerar verkligt välstånd.
Här ser vi det dolda grundläggande fel som har fört vår civilisation till misär och kaos.

Varför skulle någon av oss tolerera detta brott en sekund till? Vi har tur på så sätt att detta är lätt att rätta till.
Vi behöver bara ge tillbaka till våra regeringar rätten och skyldigheten att skapa och sätta i omlopp, inte låna ut, de pengar våra ekonomier behöver för att fungera smidigt. Vilken regering som helst, med folkets vilja eller krav bakom sig, skulle kunna upphäva bankernas oförtjänta och destruktiva privilegium mycket lätt om man bara ville.

Nuvarande regeringar visar ingen vilja att rubba systemet, främst för att det inte finns någon opinion eller några krav från befolkningarna eller gräsrotsorganisationerna som representerar folket.

De hårt ansatta, förvirrade, hungriga, desperata och rädda medborgarna i världens nationer kräver inte detta därför att man inte är medvetna om sanningen. Dom är omedvetna om sanningen därför att den har undanhållits dom, utelämnats från deras utbildningar, utelämnats av en kontrollerad media och tidningsvärld, utelämnad från debatter och fördunklad bakom en dimma av falsk information, förvillelse och kaos. Istället siktar man på fel måltavla och ger varandra skulden för sina problem i den medvetet skapade förvirring som finansmakterna har så lätt för att skapa.
Resultatet blir att våra problem ständigt växer därför att den sanna, grundläggande orsaken hela tiden missas; fel orsaker får skulden och fel lösningar sätts in.

En annan aspekt är att världen över finns det tiotusentals organisationer som kämpar mot den ena eller andra formen av förtryck. Varje organisation verkar förlora sin kamp eftersom de förtryckande krafterna blir starkare och fattigdom, orättvisor, minskad frihet och miljöförstörelsen fortsätter ohejdat.

Om tiotusentals grupper, som består av miljontals människor som kämpar för frihet, rättvisa, mänsklighet och anständighet eller alla andra projekt för att bevara livet på denna planet för framtiden, ändå tappar mark, säger detta något: någon eller något anstränger sig för att driva på i motsatt riktning. Denna någon eller något håller sig utom synhåll.
När vi förstår hur det nuvarande skuldbaserade penningsystemet ger makt åt och berikar en liten bankirelit, vilket gör ländernas regeringar, press, media och företag till deras undersåtar, börjar vi se var denna kraft som driver i motsatt riktning kommer från och varifrån den får sin styrka. Från detta kan vi i sin tur se något annat:
Varje kamporganisation driver sin särskilda kamp mot någon del av förtrycket. Var och en står ensamma mot den globala förtryckarmaktens koordinerade, sammankopplade och enade kraft.

Låt oss gå samman och hugga av roten till makten

Nu när vi förstår förtryckets natur och vad det uppstår ur, ser vi att vi kan bryta det genom att hugga av roten till dess makt. Roten är deras privilegium att sätta pengar i omlopp som skapas när man ger lån. Om detta privilegium togs bort, skulle de inte ha någonting. Inte bara det, om alla dessa förödande effekter för vår ekonomi och vår frihet som detta system ger togs bort, skulle det finnas en verkligt realistisk möjlighet för en tid med ojämförlig frihet och välstånd, rättvisa och sann demokrati för alla människor.

Dessutom, när vi uppnår en förståelse av det skuldbaserade penningsystemets följder, kan vi se att roten till så gott som alla ekonomiska och sociala missförhållanden som alla kamporganisationer så heroiskt kämpat mot, är detta enda grundläggande fel.

Detta faktum är den viktigaste beståndsdel som fattas i de flesta analyser av världens sociala och ekonomiska svårigheter. Bankeliten och deras bedrägeri undflyr uppmärksamhet och därmed rättvisan. De är fortsatt fria att tillfoga orättvisa, lidande och krig mot alla.

Om alla organisationer som kämpar för rättvisa och anständighet kunde bli överens och samlas runt denna punkt och införliva ett rungande fördömande av det ohederliga penningsystemet i sina kampanjer - utan att förlora sin egen identitet och självständighet och utan att kompromissa med sina egna mål och projekt - då skulle alla upptäcka att man hade ett vapen som förtrycket inte kunde stå emot.

Vi märker att vi är i besittning av en kraft som har möjlighet att kasta omkull förtrycket och återställa förnuft, stabilitet, välstånd och rättvisa till jordens folk.

Detta är vår gemensamma fiende och vårt gemensamma mål.

Hela originalartikeln på engelska - www.prosperityuk.com

Presidentvalet i USA kan tjäna som ett avskräckande exempel på hur det kan gå med "demokratin" i ett land. Fast om man tänker efter är det inte så mycket bättre här, i praktiken har vi också bara att välja på en blå eller en mörkblå regering.

Men det finns faktiskt mer än två kandidater i USA. En av de som kämpar för att bryta tvåpartidiktaturen är Cynthia McKinney som kandiderar för de gröna. På frågan hur det är att ställa upp och veta att man inte kan vinna säger hon: Jag måste protestera mot att du säger att jag inte kan vinna. Som ett litet parti måste vi sätta upp vilka våra mål är. Vi driver en femprocentskampanj. Får vi 5% av rösterna räknas vi som ett av de stora nationella partierna och kommer att få partistöd.

Tydligen röstar Noam Chomsky på McKinney. Jag skulle röstat på någon av McKinney eller Nader, eftersom Dennis Kucinich inte längre kandiderar.

Ralph Nader har ställt upp flera gånger tidigare, på videon nedan nämner han bl.a att en mamma blivit rasande när hennes barn i skolan sagt att han i skolvalet ville rösta på Nader blivit tillsagd att man bara fick välja mellan Obama och McCain.

Ekonomikommentarer tog för några dagar sen upp ett tal av president Roosevelt från 30-talet. Så skulle jag vilja höra en amerikansk president tala nu! Han talar om frihet, om kampen tidigare i historien att göra sig fri från ett styre av en priviligierad oavsättlig elit, men att det istället kommit att uppstå en ny ekonomisk kungamakt utanför demokratins räckvidd.
Det jag läser in i det han säger är en attack mot kärnan av det system som fortfarande har makten inte bara i USA, det som ger denna oavsättliga kungaätt makten, nämligen bankernas rätt att ha kontroll över penningutgivningen.

Man missar målet om man bara pratar allmänt om kapitalismen, det gynnar mest den egentliga makthavaren om vi håller på att bråka om höger eller vänster inne i den bur vi är uppväxta i och nu tror är verkligheten.

Det är inte så att de driftigaste, vissa säger girigaste, i en fri värld med fri konkurrens på ett juste sätt kämpat till sig makten och inflytandet. Utan spelet är riggat på ett ojuste sätt, de som sitter på den egentliga makten spelar med dolda kort, döljer sig bakom kulisserna och visar sig aldrig i dagsljus.
OCH FRAMFÖR ALLT - DET ÄR INTE SÅ ATT ENDA ALTERNATIVET TILL NUVARANDE ORDNING ÄR SOCIALISTISK PLANEKONOMI!!

Är det så att jag en gång till hör någon börja svamla om Sovjet så fort man kritiserar det system vi har nu så kommer jag att ... att.. slå vederbörande med en gymnastiksko!

Frihet, demokrati och en sund marknadsekonomi är något vi inte haft på länge om ens någonsin.
Vi måste dra ut gifttaggen ur samhällskroppen innan en läkning och tillfriskning kan ske.

Jag överlåter till andra att beskriva närmare hur bank- och penningsystemet fungerar:
Politikens död och A B C D E F G H I J K L M N O P

Finns det ingen nu som har samma insikt och vilja till verklig förändring som Roosevelt hade? Jo, i USA finns Dennis Kucinich tidigare presidentkandidat som har förslag om penningreform, likaså presidentkandidaterna Ron Paul och Cynthia McKinney. Andra är David Korten, Michael Hudson, Richard C Cook och Stephen Zarlenga m.fl I Canada finns Canadian Action Party, i England Money Reform Party och Sustainable Economics, på Nya Zeeland Democrats for Social Credit o.s.v
Nu är det dags att vi vaknar i Sverige också.

Valda delar ur Roosevelts tal:

That very word freedom, in itself and of necessity, suggests freedom from some restraining power. In 1776 we sought freedom from the tyranny of a political autocracy - from the eighteenth-century royalists who held special privileges from the crown. It was to perpetuate their privilege that they governed without the consent of the governed; that they denied the right of free assembly and free speech; that they restricted the worship of God; that they put the average man's property and the average man's life in pawn to the mercenaries of dynastic power; that they regimented the people.
...
For out of this modern civilization economic royalists carved new dynasties. New kingdoms were built upon concentration of control over material things. Through new uses of corporations, banks and securities, new machinery of industry and agriculture, of labor and capital - all undreamed of by the Fathers - the whole structure of modern life was impressed into this royal service.
...
For too many of us the political equality we once had won was meaningless in the face of economic inequality. A small group had concentrated into their own hands an almost complete control over other people's property, other people's money, other people's labor - other people's lives. For too many of us life was no longer free; liberty no longer real; men could no longer follow the pursuit of happiness.
...
The royalists of the economic order have conceded that political freedom was the business of the government, but they have maintained that economic slavery was nobody's business. They granted that the government could protect the citizen in his right to vote, but they denied that the government could do anything to protect the citizen in his right to work and his right to live.
Today we stand committed to the proposition that freedom is no half-and-half affair. If the average citizen is guaranteed equal opportunity in the polling place, he must have equal opportunity in the market place.
These economic royalists complain that we seek to overthrow the institutions of America. What they really complain of is that we seek to take away their power. Our allegiance to American institutions requires the overthrow of this kind of power. In vain they seek to hide behind the flag and the Constitution. In their blindness they forget what the flag and the Constitution stand for. Now, as always, they stand for democracy, not tyranny; for freedom, not subjection; and against a dictatorship by mob rule and the over-privileged alike.

Hela talet finns HÄR

Det finns nog anledning att vara orolig för vad toppmötena mellan EU och USA som snart ska hållas ska leda till. Man säger att man vill få slut på krisen och förhindra att nya uppstår, men målet är nog att ytterligare centralisera makten till bank- och finanseliten. Att flera länder, t.ex Island, har tvingats ta lån av IMF är också något som inger olust, det brukar inte gå väl för de länder som hamnat i klorna på denna organisation som mest verkar ha som mål att suga ut ländernas rikedomar till finanseliten som står bakom den. Sydamerikas länder har drabbats hårt genom åren och verkar nu göra allt för att göra sig fria från IMF genom att samarbeta länderna emellan.

Därför är det skönt att det finns några står upp emot den styrande eliten, som den här artikeln från commondreams.org berättar om:

NGOs Call for Radical Reforms as IMF Offers New Loans - 30 okt.

En koalition bestående av nästan 600 non-governmental organizations från 88 länder kräver en fundamental och långtgående förändring av det finansiella och ekonomiska systemet.

I ett uttalande på onsdagen krävde gruppen, inför mötet den 15 november mellan 20 länder, ett mycket bredare reformarbete där alla världens regeringar och medborgare ska involveras.

"Vi håller med om att åtgärder måste vidtas med anledning av krisen med särskilt fokus på utsatta grupper, låginkomsttagare, pensionärer osv."

"Men vi är starkt oroade för att de planerade mötena ska genomföras på ett så forcerat och uteslutande sätt att hänsyn inte ska hinna tas till den mångfald av synpunkter som finns på åtgärder som måste vidtagas."

Man fördömer också hyckleriet bestående av att rika västregeringar nu i krishanteringen går in med kraftfulla statliga stöd, precis det som fattiga länder förbjudits att göra av sina långivare Världsbanken och Internationella Valutafonden!

"Detta hyckleri är inte acceptabelt, och det visar också på att den fundamentalistiska tron på de fria marknadskrafterna är död. Det internationella finansiella systemet, dess arkitektur och institutioner måste i grunden förändras."

"Varje försök av de länder med mest makt att göra upp om en överenskommelse utan att medborgarna tillfrågats och utan att en majoritet av världens regeringar involverats kommer bara att ytterliga underminera deras förtroende," sa Roberto Bissio från Social Watch.

Jag har tidigare tagit upp en intervju i Studio Ett (14 okt) med folkpartisten Carl B Hamilton där han tillfrågades varför han skrivit en artikel i en isländsk tidning där han ifrågasatt att Island vänt sig till Ryssland för att låna pengar istället för till IMF. Han säger där bl.a "... och anledningen till att dom inte har gått till valutafonden och att dom tycker att dom har blivit misshandlade av amerikanarna och ECB är väl helt enkelt att dom inte har velat visa den öppenhet och den stringens vad beträffar ekonomisk politik och riksbankspolitik som dom här kräver."

Islänningarna har kanske hört talas om hur det har gått för andra länder som tvingats följa dessa organisationers direktiv. Carl B Hamilton ser tydligen inga problem i att springa dessas ärenden. Hur har det kunnat bli så att de som innehar regeringsmakten i Sverige kunnat hamna där?!

Läs ett längre utdrag ur en bok där Greg Palast intervjuar Joseph Stiglitz som väl känner till hur Världsbanken och IMF jobbar, HÄR.

Och ett videoklipp från Tankar om pengar om Argentina som också kan ge en förståelse för varför Island ville undvika IMF.