Naturligtvis är varje dag som går en dag för mycket med den regering Sverige olyckligtvis drabbats av. Men annars är det på tiden att vi slutar (i alla fall för ett tag) att låtsas som att det handlar om höger eller vänster.
Det senste halvåret sedan jag började få upp ögonen för den dolda bankeliten och dess makt har min bild av USA ändrats en hel del, den ondsinta makten har sitt ursprung minst lika mycket i Europa. Dessutom tycker jag att det i USA finns mycket mer motstånd mot makten och fler förslag på radikala lösningar. Från t.ex David Korten, Richard Cook, Ellen Brown för att nämna några.
Vad som är mer relevant att tala om än höger eller vänster är det som Ellen Brown kallar det engelska eller amerikanska systemet.
Det engelska är det rådande med en dold bankelit som kontrollerar länderna genom att ha kontroll över pengautgivningen.
Det amerikanska, att en suverän demokratisk stat själv ger ut pengarna, som när Lincoln gav ut sina greenbacks, vilket gynnar folket och inte en priviligierad bankelit.


Nedanstående utdrag ur Ellen Browns Bankerna och skuldnätet handlar om Tyskland på 30-talet, då landet befann sig i en hopplös situation efter första världskriget.
(Fiat-pengar - pengar som förklaras som lagligt betalningsmedel av regeringen,
utan uppbackning av guld eller annat.)

Ur Bankerna och skuldnätet av Ellen Brown sid 220-221:

Det tyska folket var i en sådan desperat knipa att de överlämnade kontrollen över landet till en diktator, och i och med det så avvek de uppenbart från det "amerikanska systemet", vilket förutsatte ett demokratiskt styrt samhälle. Men enväldig auktoritet gav verkligen Adolf Hitler någonting som de amerikanska greenback-anhängarna bara kunde drömma om - total kontroll över ekonomin. Han var i stånd att testa sina teorier, och han bevisade att de fungerade. Precis som för Lincoln, var Hitlers val att antingen underkasta sig totalt skuldslaveri eller skapa sina egna fiat-pengar; och precis som Lincoln valde han fiat-lösningen. Han genomförde en plan med offentliga arbeten enligt de riktlinjer som föreslagits av Jacob Coxey och greenback-anhängarna på 1890-talet. Projekt som öronmärkts inkluderade översvämningskontroll, reparation av offentliga byggnader och privata bostäder, och byggandet av nya hus, vägar, broar, kanaler och hamnanläggningar.
Den projekterade kostnaden för de olika projekten fastsattes till en miljard enheter av den nationella valuta. En miljard icke inflationsskapande växlar kallade Labor Treasury Certificates gavs ut då mot denna kostnad. Miljoner människor sattes i arbete i dessa projekt, och arbetarna betalades med dessa Treasury Certificates. Arbetarna spenderade dessa växlar på varor och tjänster, vilket skapade jobb för mer människor. Växlarna kallades MEFO-växlar, eller ibland "Feder-pengar". De var i själva verket inte skuldfria; de gavs ut som obligationer, och regeringen betalade ränta på dem. Men de cirkulerade som pengar och de kunde förnyas på obestämd tid, och de undvek behovet av att låna från internationella långivare eller att betala av internationella skulder.

Inom två år var arbetslöshetsproblemet löst och landet var åter på fötter. Man hade en solid, stabil valuta och ingen inflation, vid en tidpunkt då miljoner människor i USA och andra västländer fortfarande var arbetslösa och levde på socialbidrag. Tyskland lyckades till och med återställa utlandshandeln, även om man förvägrades utländsk kredit och stod inför en ekonomisk utlandsbojkott. Man gjorde detta genom att använda ett bytessystem; utrustning och råvaror byttes direkt med andra länder, vilket därmed kringgick de internationella bankerna. Detta system med direkt byte genomfördes utan skuld och utan handelsunderskott. Tysklands ekonomiska experiment, liksom Lincolns, var kortlivat; men det lämnade några bestående minnesmärken om sin framgång, inklusive den berömda Autobahn, världens första omfattande supermotorväg.

Enligt Stephen Zarlenga i The Lost Science of Money, uppenbarades lösningen med fiat-pengar för Hitler när han av den tyska arméns underrättelsetjänst blev anvisad att bevaka det Tyska arbetarpartiet efter första världskriget. Han besökte ett möte där Gottfried Feders uppfattningar lades fram, vilket gjorde ett djupt intryck på honom:

"Grunden för Feders idéer var att staten skulle skapa och kontrollera dess penningmängd genom en nationaliserad centralbank snarare än att låta skapa den genom privatägda banker, till vilken ränta skulle behöva betalas. Utifrån denna uppfattning drogs slutsatsen att finansväsendet har förslavat befolkningen genom att bemäktiga sig nationens kontroll över pengarna."

Zarlenga spårar idén att staten borde skapa sina egna pengar till tyska teoretiker som uppenbarligen hade studerat den tidigare amerikanska greenback-rörelsen.
Där Feder och Hitler avvek från de amerikanska greenback-anhängarna var i att likställa finansiärerna som hade förslavat befolkningen med den etniska rasen hos de framstående bankirerna för dagen. Resultatet skulle komma att uppmuntra en våg av antisemitism som förmörkade Tyskland och svärtade ner dess ledares namn. Greenback-anhängarna på 1800-talet såg klarare vem den verkliga fienden var - inte en etnisk grupp utan ett finansiellt system, ett som överförde makten att skapa pengar från folkets kollektiva massa till en privat bankelit. De fruktansvärda brotten mot mänskliga rättigheter som Tyskland föll ned i kunde ha undvikits genom ett striktare fasthållande vid det "amerikanska systemet", vilket kvarhöll makten hos folket själva.
Medan Hitler tydligt förtjänade den smälek som överöstes honom för hans senare militära och rasistiska angrepp, så var han enormt populär hos det tyska folket, åtminstone under en tid. Zarlenga menar att detta berodde på att han tillfälligt räddade Tyskland från engelsk ekonomisk teori - teorin att pengar måste lånas mot guldreserver hos en privat bankkartell snarare än ges ut direkt av staten. Återigen, anledningarna till krig är komplexa; men Zarlenga gör anspråk på en som inte påträffas i historieböckerna:

"Kanske [Tyskland] förväntades att låna guld internationellt, något som skulle ha inneburit extern kontroll över dess inhemska handlingsprinciper. Dess beslut att använda alternativ till guld, skulle innebära att de internationella finansiärerna skulle vara oförmögna att utöva denna kontroll genom den internationella guldstandarden, [...] och detta kan ha lett till att istället kontrollera Tyskland genom krigföring."

Det är så att hela ens världsbild rämnar, här kommer helt nya ingredienser in om bakgrunden till andra världskriget!

Att Tysklands mycket lyckade försök med egna pengar skulle kunna vara ett hot mot dessa bankintressen då andra skulle kunna följa deras exempel!
Men om det var bankirerna som låg bakom krigsutbrottet,... det var ju Hitler som angrep Polen?

Från Ekonomisk Demokrati:

För på 1930-talet då dels,
1. social credit rörelsen vuxit sig så stark att den t.o.m röstades igenom i representanthuset i USA, och
2. dels de nationella räntefria finanslösningara i Tyskland visade sig överlägsna allt annat..
..beordrade bankirerna KRIG.

Och kriget tog kål på både social credit-rörelsen och det tyska undret.

Från Palanthiren:

"En fraktion inom den brittiska finansoligarkin, London City bankirer, vilken dominerar det mesta av världens finans, bank och råvarubolag, tror sig uppenbarligen kunna gå segrande ur en total kollaps av världens ekonomi, och vidare ett möjligt eventuellt euroasiatiskt storkrig."

Jag önskar verkligen att fler och fler människor världen över blir medvetna om den dolda makten, och vägrar ställa upp på deras hetsande av folken mot varandra.